Värsta dagen

Värsta dagen hittills. Tjena vad tufft detta är alltså. Jag fattar inte hur jag ska palla. Jag kom inte upp ur sängen idag alls. Jag har verkligen inte mått bra idag. Nää, fy tusan. En sån här dag vill jag INTE ha igen. Jag orkar inte det. Urs, jag mår inte bra alltså.

Det värsta är att förut har jag känt "Nu får jag rycka upp mig", men nu orkar jag verkligen inte, jag har verkligen ingen ork. Jag vill bara ligga i min säng och vara ledsen... för jag orkar inget annat. Det är så mycket i mitt huvud och i mitt hjärta, som inte får utlopp. All min kärlek till Emil, jag måste svälja hela tiden. Det gör så ont i hjärtat. Och all saknad som bara tar mer och mer plats, mer och mer tid, mer och mer energi.

Jag måste rycka upp mig alltså, jag kommer det. Men som sagt idag var en ruskit dålig dag, och nu vet ni att jag har sådana dagar också. Nu vill jag bara att han ska komma hem och att allt ska bli som vanligt. Att jag kan sluta leva på nålar exakt HELA tiden bara för att jag så gärna vill ha kontakt, jag vill kunna kommunicera med den jag älskar. Det känns ju så självklart. Men det är det inte. Jag har inte rört den jag älskar på över en månad. It's killing me!

Alltid älskad, och alltid saknad älskling!