Pyssel-Stina.

Jag älskar att pyssla.

Speciellt när jag är sjuk och trött. Då älskar jag att sitta och pilla och pyssla med något jag tycker är roligt. I veckan har jag och Emil suttit framför min dator och valt ut vilka kort vi vill framkalla till vårt första gemensamma album. Sedan framkallade vi dom, köpte album, pennor och "fotoklisterduttar" (förövrigt typ den bästa uppfinningen ever!)Så jag har pysslat MASSA med det. Och det är så roligt :D

Nu börjar det ta slut med pyssel på det projektet så idag har jag agerat elektriker i vårat vardagsrum, fixat med bröllopsfix och tvättat, andra tvätten av två är inne just nu.

Låter som att jag är rätt pigg va? Om sanningen ska fram så är jag tyvärr inte så pigg idag. Idag är en riktigt dålig dag på det fysiska planet. Är slut i kroppen och det krävs inte mycket för att jag ska kunna somna ståendes. Men jag är glad ändå idag :)

Imorgon är det fredag och det känns jätteskönt. Det är möte imorn. Kom dit vettja, det är riktat till dig som inte är frälst. Massa musik och massa människor, och massa Gud. Ett perfekt tillfälle för dig som helt enkelt bara vill veta mer om va den kristna tron egentligen handlar om. Imorgon klockan 19:30 drar det igång i pingstkyrkan (+ att det är en riktigt snygg man som leder lovsången... nämligen min Emil) Hör bara av dig så går vi tillsammans du och jag :)

Nu bjur jag på en bild på världens sötaste mini-Milly och jag. Isn't she lovely!?

Lite sliten :)

Kära läsare. Hoppas att ni mår bra!

Idag har jag storhandlat. Dels på Maxi, men jag och Anna har även shoppat till vårat vardagsrum. Kuddar, kuddöverdrag,duk, gardiner skruvar m.m. Det blev mycket mysigare, trots att det är en massa sygöra kvar med gardinerna bland annat.

Jag är väldigt trött ikväll, men det är för att jag ränt runt mycket över min förmåga egentligen. Men det var det värt... eller det tyckte jag då iaf. Nu är jag lika trött och seg som en sengångare, jag lovar! Jag ligger i min säng på mitt rum och kvällsfikar för jag har inte kraft att sitta vid vårat bord. Tur att jag har lite energi i fingrarna så att jag kan skriva. Annars hade jag dött av uttråkning :)

...vilket jag tror att jag gör nu, för jag har ingen som helst aning om vad jag ska skriva, ni får ta denna blogg för vad den är nu förtiden, för att höja intressenivån något, bjur jag på en härlig sommarbild som är från dagen jag och Emil träffas för första gången på fem månader efter hans Thailandsresa. Vi var såå lyckliga så! :D



Puss och Kram!

Min älskade fästman ;)

Måndag.

Jag vill börja med att klura ut missförståndet från förra inlägget :P Vi ska alltså inte gifta oss den 24/7, det jag menade när jag skrev "Jag tänker på bröllopet 24/7. Då menade jag att jag tänker på bröllopet 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan :P Då var det löst, när det egentligen blir får ni hålla ut lite och se :)

Nu är Anna hemma! Det är skönt att träffa den söta rödtotten igen. Nu är det inte lika ensamt att sova på nätterna igen :)
Annars är det som vanligt, jag sovet länge av ren utmattning från dagen före. I vanliga fall när jag är någorlunda frisk sover jag numera till kankse 09-10. lägg på två timmar på det sistnämda så har du tiden jag brukar sova till nu när jag är sjuk. Det enda positiva med det är att dagen går fortare tills alla kommer hem från jobbet/skolan.

Ikväll ska jag och Emil träffa John och Petra. Det känns jätteroligt att få träffa det förlovade paret med, det har vi gjort alldles för lite! :)

Annars är det fortfarande lika skönt och härligt att vara förlovad med världens bästa! Det gör något med mig själ att vara det. Något väldigt bra dvs.

Gud välsigne er! (Jag bjuder på några "Jul i Strycksele"-bilder)

Vanlig dag.

TACK för alla era gratulationer! :) Vi är så glada för alla som glädjs med oss.

Sedan vi förlovade oss har jag gått på någon slags sparenergi. Jag har gjort både det ena och det andra. Egentligen är jag ju sjuk och det ganska mycket så jag borde ligga i sängen och vila... efter dessa dagar av sysselsättning och pirr i magen är jag HELT slut. Det är med andra ord en vanlig dag för mig, förutom att mitt ringfinger har "bling bling" och att jag tänker på bröllop 24/7.

Jag måste medge att det är en ganska tuff period i mitt liv just nu. Därav det glesa bloggandet, har inte haft ork. Förlovningen med Emil lyser helt klart upp min värld. Men jag är ju fortfarande sjuk, och efter 11 år tär det lite på både själ och hjärta. Ibland, eller väldigt ofta kan jag känna att det inte går att räkna med mig. Jag vill så mycket, men folk kan inte riktigt räkna med mig för man vet aldrig när min sjukdom slår till. En heltidstjänst funkar ju inte för mig, därav är jag ett socbarn :) Man kan liksom inte satsa på mig och mina visioner och drömmar än, för helt plötsligt kan jag bara krascha, och vad händer då? Då måste ju allt arbete börja om, då är det ju lika bra att satsa på någon annan från första början. Och för en sådan som jag som är full av drömmar och mål är det väldigt jobbigt att inte få utlopp för det och få göra allt som är nedlagt i mitt hjärta, pga något som jag inte själv kan råda eller bestämma över.

Jag har inte märkt att folk helst inte vill satsa på mig eller ha med mig, tvärtom. Men det är också det som är så jobbigt, att göra folk besvikna fast jag inte har något val. Jag får helt enkelt hoppas och tro att allt blir bättre med åren som min läkare sagt att det finns en möjlighet till.

Tills dess finns det inte så mycket att göra. Annat än tacka Gud för Emil som alltid finns kvar och är beredd att börja om varenda gång jag "kraschar". Tack Gud för att du sände in Emil i mitt liv så tidigt! Du såg att jag behövde honom. Tänk vilken omsorg du har! Tack!

Nu tänkte jag avsluta med en väldigt humoristisk bild av mig, Emil, och min kära blivande svåger Johan. Denna bild kan man kalla för Stöd ;) En faktiskt väldigt uppmuntrande bild för mig. Jag har verkligen stöd från alla håll och kanter, på massa olika sätt. Det vet jag :D

Snacka om uppdatering ;)

Det är sant!!! Igår den 15/1 -08 gick min älskade Emil Hägglund ner på knä på teatercafét och friade till mig. Sa självklart "ja!".

Ojojoj, vad lycklig jag är! Det är ju helt enkelt jag och Emil, så är det ju bara. I motvind och medvind har vi hållit ihop, och vi vill kämpa oss igenom livet tillsammans, i nöd och lust. Kan av många uppfattas som naivt att tro på livslång kärlek vid 19års ålder. Jag kan bara säga att går man in i ett förhållande med tankarna "Vad vill du med ditt liv, och vad vill jag med mitt, passar våra framtidsplaner ihop?" "Är några av dina starkheter mina svagheter, kompleterar vi varandra i livets blåsiga väder?" m.m. och har man framförallt Gud med sig som är högre än en själv och som bär en igenom tuffa tider, så tror jag verkligen att det bara är att köra på. Tror man på äktenskapet och på livslång kärlek vilket vi gör så satsa på varandra! Jag och Emil gjorde det redan från vår första dag ihop. Innan vi blev tillsammans tänkte vi igenom det mycket noga, bad över det och kände efter. Vi kände bara massa grönljus överallt, och den djupa kärleken i nöd och lust blev bara starkare och starkare.

Vi förstod väldigt tidigt att vi ville dela våra liv tillsammans. Under vår sällskaps tid har vi gått igenom både det ena och andra. Olyckor, ständig sjukdom, fem månaders distans förhållande, och själsliga sår är några av de tuffaste grejerna vi gått igenom tillsammans, och med Guds hjälp och kärleken till varandra har vi kommit oss igenom allt och kärleken blir allt starkare.

Så, igår sa jag alltså "Ja!" när Emil frågade mig om jag ville bli hans fru! Det är så häftigt. Vi förlovar oss pga att vi vill gifta oss, och det känns såå bra. Jag slänger inte bort mitt liv, jag förgyller det genom att leva det tillsammans med Emil, och tillsammans kommer vi uppleva massa saker tillsammans. Jobbiga, härliga, tråkiga, roliga. Livet helt enkelt! Ojoj, jag är lycklig.

Emil är den bästa. Mer om själva frieriet får ni veta om ni frågar :D Men efteråt åkte vi hem till Joel och Elina och överraskade, trodde vi iaf. De stängde in oss i vardagsrummet och några minuter senare bjöds det på fest. De hade t.o.m. redan köpt förlovningskort, och vi fick present på en gång. Haha. Så mysigt hade vi!



Vi var så lyckliga hela dagen, och trötta (en annan nyhet som inte är fullt så kul är nämligen att jag är i ett skov i min sjukdom och är tills vidare sjukskriven.)! Men det blir bättre för var minut som går för man fattar mer och mer vad det är som hänt. Emil överraskade mig verkligen trots att vi pratat många gånger om detta och att det är det vi vill göra. Så nu när "chocken" lagt sig lite mer så börjar man mer och mer förstå, att Emil är ju faktiskt inte min pojkvän längre, utan min fästman, min blivande man. Jag är så lycklig. Det syns på detta kort där vi ringer runt till släkt och vänner för att berätta den stora nyheten!




Så jag och Emil har det jättebra! Nu måste jag sluta skriva, men jag hoppas vi hörs igen, det gör vi såklart, nästa gång jag har kraft att skriva! Tycker om er! Puss och kram!