Världens sötaste!!!

Alltså åååh. Vet inte vad jag ska göra av alla mina känslor på insidan. Vi har VÄRLDENS sötaste hyresvärld. Han är 50+ och bara alldeles jättego. Han är en rätt upptagen man så han kan lätt göra saker lite senare än vad han sagt. Han har varit hos mig i veckan tillsammans med en hantverkare för att tapetsera om mitt rum (äntligen är det gjort), så jag hängde med dom hela dagen medans jag låg i min säng och hade ont i magen. De var så goa och glada hela dagen och fixade och pysslade. Anna påminnde honom den dagen om att han hade lovat att sätta in en brandvarnare och att vi gärna skulle vilja ha en så fort som möjligt för att känna oss helt säkra i vårt fina hem. Han sa att han skulle göra det dagen efter.
Men dagen efter kom det ingen Thomas och installerade brandvarnaren. Så Anna skrev ett sms till honom och sa att vi kunde sätta in den själva, och bara dra av pengarna vi lägger ut på hyran.
Nu kommer det gulliga; Dagen efter det kommer han hem till oss med en chokladask med JÄTTEfin choklad och en gullig lapp på där han bad om ursäkt för att han inte fixat med brandvarnaren... SÖÖÖT!



Han fick självklart många fina ord från oss som t.ex. att han var världens bästa hyresvärld och att vi tycker om honom. Ååh jag vill bara äta upp honom. Tänk att han liksom tänkte på oss och gick och köpte den där asken. Hur många hyresvärdar gör sånt? Någon som vet? He made my day!

Någon annan som gjorde min dag var min käre mor. Vi har lunchat ihop och pratat om livet idag, lika härligt som alltid. Tack mamma.

Jag ska snart lägga upp lite bilder från får sthlmsresa och berätta om vår ettårsdag... det kommer ;)

Puss till er alla!

Utmanad!

Elina och Jag som Nichole Richi, och Paris Hilton


Jag har blivit utmanad av min kära syster Elina Sundholm.

Den utmanade ska skriva sex (åtta?) underliga/egendomliga saker om sig själv i sin blogg. Sedan utmana sex nya att göra samma sak.

This is me... the real me.

1. Jag har en sorts klädmani. Inte att jag konsumerar överdrivet mycket. Utan jag kan inte älska min garderob mer. Mitt rum kan se ut som sju svåra år och ett nödår, men när det kommer till min garderob är den pedantiskt perfekt och ingen får lägga sig i. Detta beteende uppkom och blev starkare och starkare ju mer mitt intresse för mode upptäcktes. Alla kläder har sin speciella plats i garderoben, det som hänger hänger i funktions ordning, klänningar med klänningar, skjortor med skjortor... ni fattar grejen? Det värsta är att jag vill att jag helst vill få med mig andra också. T.ex min kära Emil. Men nästa gång jag kommer dit ligger inte hans linnen och strumpor där jag lagt dom (-PANIK), fast jag så fint sagt åt honom att det faktiskt blir smidigast och finast om de ligger där...

2. Nästa udda grej jag har för mig är en slags förkärlek till tvätt. Jag ÄLSKAR att tvätta. Både mina egna och andras tvätt. Det roligaste är när det är färdigtvättat och jag får hänga upp det på torkstället. Fixa och greja så allt får plats, sortera även där efter funktion. Sedan går jag och smygkollar på stället hela dagen och smygluktar. När det är torrt får jag vika in allt på sin plats i min garderob och vika ihop Annas kläder och lägga dom prydligt på hennes säng. När jag sedan öppnar min garderob möts jag av en härlig nytvättad doft... M-m-mmm!

3. Jag kan få min höft ur led på beställning, det är sant, men den hoppar tillbaka direkt... ajaj, det gör ont efter att jag bevisat det för vänner några gånger. Jag ska försöka komma på ett nytt partytrick som inte är lika skadligt.

4. Jag har en otroooligt kärlek till djur! Jag äter kött, men det är nog för att jag inte vet riktigt vad det är jag äter, jag är ju uppvuxen på det. Ett exempel på min kärlek till djur är; Jag skulle övningsköra med Emil. Helt plötsligt ser jag en igelkott framför mig, jag tror den ska hinna över med den segade sig så mycket. Så trots de tre bilarna bakom mig tvärnitar jag och börjar storgråta för jag trodde jag körde över den... men det visade sig att den hann över. Hur som helst fick Emil ta över ratten och jag smågrät i ren chock hela vägen hem... Kommer jag någonsin kunna ta körkort?

5. Jag var också ett ganska udda barn som alla andra.
-Jag kollade på "Grease" varenda dag samtidigt som jag hade klätt ut mig till "Sandy" och sjöng med i alla sånger (Jag hade olika uppsättningar av sandy-kläder, beroende på vilken låt som kom) Detta gjordes dock i hemlighet i mitt rum från låg ålder upp till 12-13 år.
-Jag älskade att leka med stenar, varje dag jag kom hem från skolan kunde mamma tömma mina fickor på en handfull stenar som jag plockat på mig under dagen... därav mammas smeknamn på mig; "Stena".
-Mina bästisar hette Ludvig och Christoffer, och vi lekte alltid att vi var actionfigurer i skogen, spelade in radioprogram på min lilla röda bandspelare, och hade hemlisar. (Jag och ludvig kom även vidare till "Småstjärnorna-uttagningen")
-Jag älskade att lyssna på berättelseband om bibeln. Så mycket att när jag skulle på toa drog jag med mig bandspelaren in dit och lyssnade. Bör tilläggas att jag kunde alla mina band utantill, och kan det i stort sätt än idag.

6. Jag är värdelös på att välja. Chipssort, vart man ska äta, saker att göra, beslut att fatta -You name it! Fast bara om det innefattar andra människor. Jag vill inte att någon ska bli missnöjd. Jag blir hellre missnöjd själv, och det blir jag ju inte, för om du får välja får ju jag som jag vill ändå... visst?
Gäller det bara val för mig själv är det inte lika stort problem

7. Jag vill helst se filmer jag redan sett... Det är ju då jag vet att dom är bra, eller hur? Jag får aldrig samma glädje över att se en nyutkommen film, som att se en film som jag redan vet är bra. Emil är tvärtom, vilket leder till att han få välja när vi är på "Hemma kväll".

Jag utmanar: Emil, Johan Lager, Magda... men jisses... jag känner inga fler bloggare som inte Elina redan utmanat... har jag ändå genomfört mitt uppdrag Elina? :)

Puss på er! /Stina

Mer än drama!

Vi får se hur pass mycket jag orkar skriva här just nu. Jag har inte käkat sedan i lördags (om man inte räknar med fil) så jag är rätt trött och mitt huvud dunkar som aldrig förr.

I söndags var nog jag och Emil med om den värsta persen hittills. Söndagen började med att Emil och Olivia väckte mig i Strycksele och ville se på film. Jag konstatrerade för dom att jag mått illa stora delar av natten och hade ingen aning om vad det var. En bit in i filmen var jag tvungen att gå på toaletten och spy (ursäkta känsliga läsare) Jag vart med ens livrädd. Min doktors ord ekade i min skalle "Om du börjar kräkas måste du ta det på allvar och kontakta oss, det är ett tecken på att din crohn (min kroniska magsjukdom) inte mår bra". Och jag hade aldrig haft ett skov när jag haft den diagnosen, jag visste inte var det innebar, förrutom att det var värre än innan och att 50% av de som får det måste operera sig, och 50% av de måste operera sig igen.
Svag i benen traskade jag ut till Emil och berättade att jag spytt. Han försökte lugna mig med att jag ju faktiskt varit barnvakt åt underbara Milly Wasti Nova, som för någon vecka sedan haft magsjuka. Det vart jag lite lugnare utav.
Men smärtorna i min trasiga mage bara ökade och ökade och ökade. Jag både mat och dryck vägrade. På kvällen vart det så illa att jag grät oavbrutet av smärta. Grät och gnydde på Emil att han skulle hjälpa mig. Givetvis visste jag att att han inte kunde göra så mycket åt min smärta, men i ren panik vädjade jag om hjälp för att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Emil ringde jourläkare som sa att om det blev värre skulle vi åka in... och det vart inte direkt bättre...

Det kom till en punkt då jag hade så ont att jag knappt grät. Underbara Tommy Hägglund, bäddade baksätet i bilen med fårskinn och kuddar. Sedan bar Emil sin ynkliga flickvän ut till Bilen, Olivia hade packat mina grejer. Sedan skjutsade han mig ut till akuten i Umeå. De 7 milen var de längsta milen jag varit med om i mitt liv. Jag har aldrig haft så ont, någonsin. Jag sa gång på gång till Emil att jag inte klarade mer och var nära på att svimma av flera gånger, tappra Emil fick slå mig i ansiktet i princip hela bilfärden.

ÄNTLIGEN kom vi fram, jag vart inburen på akuten och möttes med en nummerlapp i handen... jag trodde jag skulle dö. En nummerlapp? Jag, som var övertygad om att jag skulle dö av smärta närsomhelst, fick en nummerlapp. Jag tröstade mig med att de bara gjorde sitt jobb. Men det vart min tur väldigt fort. Men då började hon försöka få ur mig vart jag bodde och frågade mig om jag hade adressändrat m.m. Jag bah "HALLÅ, jag orkar inte prata för tillfället, och om jag har adressändrat är inte det viktigaste just nu, ge mig SMÄRTSTILLANDE"... jag sa det inte, men jag tänkte det... väldigt högt... Emil vart arg och bad om att få en säng snabbt som tusan, så tillslut fick jag lägga mig ner. Alla i väntrummet kollade konstigt på mig för jag orkade inte bry mig om alla människor kunde se mig gnyla och yla. Jag kunde helt enkelt inte hålla inne det. Hur som helst så fick jag ett eget vänterum rätt så snabbt. Efter ca en timmes lidande på sängen fick jag äntligen smärtstillande och min kropp fick slappna av. Detta bidrog till att jag spydde igen två gånger och somnade på fläcken av ren utmattning. Emil satt vid min sida vid sängen i väntrummet från sju till elva på kvällen.

De ville iaf ha kvar mig så jag vart inlagd på infektionsavdelningen i ett dygn. Där jag fick dropp och massa saft. Det var däremot dötrist att vara där dagen efter. De hade bara ettan, tvåan och fyran. Där visade de bara lottoprogramm, nyheterna och serier som "Glamour". Och jag fick inte lämna rummet heller, för jag kunde smittas. Och mobilen fick jag inte heller ha på, och alla jag kände jobbade. Så jag har lärt mig allt om att vara uttråkad. Jag hade fortfarande väldigt ont i magen, mer än jag brukar, men inte så att det gick att mätas med dagen innan. Jag kom iaf hem till teg igår kväll. Och det blire bättre och bättre dag för dag. Men eftersom jag inte får i mig mat är jag väldigt kraftlös och ynklig. Men som sagt jag är på bättringsvägen.

All ära till Gud att det inte var mer än en magsjuka som slog extra hårt på mig och min redan så trasiga mage, och till Emil som var med mig hela dagen och kämpade tillsammans med mig, tog hand om mina spyor och klappade min svettiga panna. Han bröt knappt ihop. Grät lite då och då, men han bröt aldrig ihop, utan var stark. Till Tommy som skjutsade mig till Akuten de långa sju milen, och till sjukhuset som gav mig smärtstillande ;P

Det var mina senaste tre dagar.

Nu ska jag dricka lite så jag inte tuppar av ;) Hej på er :)

Förkyld Stockholmsfarare.

Idag har jag varit förkyld. Men jag är lika glad för det. Fast lite ynklig är jag allt, i alla fall om man frågar Emil.
Det är ganska roligt att laga mat tycker jag. Man lär sig nya saker hela tiden. Det blir för det mesta gott faktiskt. För några dagar sedan lagade jag mat tillsammans med Emil. Jag gjorde Kycklingfiléer i currysås. Gott vart det.
Idag skulle jag göra samma sak igen, fast till mig själv. Jag hade två tvättar på gång plus sthlmspackning m.m. Idag vart det inte fullt så gott. Jag var lite för stressad och glömde massa saker :P Men mat vart det och den fyllde min tomma magsäck.

Det känns så befriande för mig att klara mig själv. Jag kan detta. Jag är inte dålig på att hålla iordning, komma ihåg saker, vara huslig m.m. Jag är faktiskt bra på det, oavsett hur mycket jag satt mig i det facket att jag är dålig och ointresserad av allt som har med huslighet att göra. Det är jag inte. Och det känns så skönt att komma hem till min egna lilla trea på teg. Gå och lägga mig i mina lakan som jag själv tvättat, tvätta håret med shampoot jag köpt för egna pengar, sy fast knappar som lossnat från min jacka själv m.m. Jag klarar mig själv. Det är så skönt.

För övrigt märker jag mer och mer hur min kära pojkvän Karl Emil Hägglund får mig in på snobbspåret... och jag har inte bestämt mig än ifall jag gillart. Haha. Denna slutsats drog jag när Emil härom dagen köpte mig ett par jättefina Lee-jeans på JC's jeansrensning. De var rätt storlek, men de behövde gå ut sig lite för att de skulle få den perfeta passformen på mig. Dagen efter vaknade jag upp med jeansen på mig. Jag kom på mig själv att ha lyssnat på Emils snobbråd och hade sovit i dom... Hur skönt var det liksom? Sova i ett par tajta jeans en hel natt, bara för att de skulle töja ut sig fortare... Men jag säger det, den dagen jag lägger mina märkesjeans i frysen istället för att tvätta dom... det är då jag ska oroa mig ordentligt. Jag tycker att det är charmigt att Emil är sådan, haha han är söt. Men jag? Märkessnobb?

Det ska bli så skönt att bege sig till de stockholmska trakterna imorgon. Ska bli skönt att komma iväg på lite semester! :) Så nu måste jag gå och lägga mig så jag orkar upp imorn, jag är nämligen inte färdigpackad. Under tiden jag är borta kommer jag troligtvis inte att blogga, så jag bjur på två bilder på mig och min respektive som små tjocka barn. Mycket nöje! :)

















Puss och kram till er alla! :) /Stina

Blogga blogga blogga.

Visst har jag blivigt ganska bra i min bloggrytm?
Jag bloggar lite här och där om dittan och dattan. Om allt som korsar mitt lilla huvud. Det är kul att du vill läsa mina tankar! Jag vart hedrad när jag märkte att mitt förra blogginlägg hade insperarat min käre far till en punkt i hans predikan i söndags. Ibland är jag sugen på att bara släppalös evangelisten inom mig och skriva om det här på min blogg, ibland vill jag prata om vädret, kärleken min och allt möjligt. Det känns som om jag fattar vad blogganet är för något. Nämligen precis vad jag vill att det ska vara. Härligt va? Det finns ingen mall jag följer, bara mina tankar. Det känns skönt!

Hur många som läser denna blogg har jag ingen aning om. En trogen läsare vet jag i alla fall av. Det är min käre mor som sitter på länsarbetsnämden och kollar hennes barns bloggar ca tio gånger om dagen. Hej mamma förresten! Hoppas att du mår bra :)

Idag är det ungdomsråd. Härligt att träffa min lilla minifamilj igen. Sedan till helgen bär det av till sthlm igen för mig och min käresta. Vi åker på lördag och kommer tillbaka på onsdag. Vi ska umgås med våra underbara vänner Alexander och Maria Engström. Och Emil ska få gå på en Ryan Adams konsert med Johan Lager. Tror ni han är lycklig över det eller? Jag ska också få träffa Laggan (Johan) och det känns såå kul, vår älskade vän som bor på tok för långt bort.

På onsdag är det 1 år sedan jag och min Emil bestämde oss för att mer och mer leva livet tillsammans. Det kommer bli en härlig dag som jag inte vet något om faktiskt :P Den ligger i Emils händer nämligen. Det pirrar fortfarande i min mage när min telefon ringer och namnet "Emil" blinkar. Han är ju min. Det är speciellt.

Nu ska jag bju på en nytagen bild på mig och kärleken för att detta inlägg ska bli lite mer intressant. ;) Emil är bäst.

Bevara ditt hjärta!

Ordspråksboken 4:23

"Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta,
ty från det utgår livet."

Det ordet gick upp speciellt för mig igår kväll. Går du emot ditt hjärtas röst, krigar du mot ditt eget hjärta mår du värdelöst. Du fungerar inte. Du kan knappt äta eller sova. För från hjärtat utgår livet. Det är där det börjar, det är där det fortsätter. Känner du att du har ditt hjärta på fel plats än vad du vill resulterar det också i att du mår dåligt. Blir ditt hjärta bedraget, sviket eller sårat får du också svårt till att klara av en vanlig vardag. Helst vill du försvinna från jordens yta och aldrig mer visa dig, i dina värsta känslostormar.

Från den stunden jag med min mun bekänner och med mitt hjärta tror att Jesus finns och lever, att han älskar mig och att han har räddat mitt liv för evigheten så kommer Jesus in i mitt hjärta. Han försöker prata med mig genom mitt hjärta. Berätta för mig vad jag mår bäst av, avråda mig från att göra vissa saker för att det drar mig bort ifrån honom- mitt eget hjärta.
Ibland väljer jag att inte lyssna- det gör ont. Ibland trampar vi människor på vårat eget hjärta och förstår inte varför vi mår så dåligt. Det står i bibeln att framför allt som ska bevaras ska vi bevara vårat hjärta, för att där ifrån utgår livet.

Men hur vet jag vad som är rätt och fel? När vet jag att något är fel. Gränsen kan vara så hårfin ibland. När vet jag att jag går emot mitt eget hjärta? Om detta säger bibeln:

Första korintierbrevet 6:12

"Allt är tillåtet för mig, men allt är inte nyttigt.
Allt är tillåtet för mig,
men jag ska inte låta något ta makten över mig."

Vi har den fria viljan. Det är något av det finaste vi har fått. Men också något av det svåraste. Hur vet man? Jag får gör allt, men allt är inte nyttigt för mig, vissa saker skadar mig bara. Vet jag av något i mitt liv som jag gör som jag är osäker på om det är rätt eller fel, skadar det mig? Är det då värt det?
Eller vet jag av något i mitt liv som jag inte kan klara mig utan. Ett levnadssätt eller ett levnadsmönster. Tanken på att leva utan det gör att jag i stort sätt får panik. Då har det antagligen makten över dig.

Låt inget ta makten över dig, då är man ju inte längre fri ändå. Även om det kanske var det man ville känna sig när man utnyttjade sin fria vilja till fullo. Man ville kunna göra det man ville, för att känna frihet. Har det makten över dig är du ju inte fri ändå.

Två områden som styrker och leder mig i livet.

Ordspråksboken 4:23

Första korintierbrevet 6:12

Check this out!
Detta är evangeliet på ett enkelt kreativt sätt. Som för mig personligen förklarar hur mycket Jesus älskar mig. Han älskar ju dig med.

Något som jag bara ville dela med mig denna fantastiska novembermorgon. Det glittrar så vackert ute. Det blir jag lycklig av.

Mitt värsta väder=blåsväder.

Jag har precis lagat käk och ska bege mig iväg för att börja jobba klockan 15... men jag vill inte. Inte för att jag inte vill jobba, utan för att det blåser något så vansinnigt ute... och min cykel har punka så jag måste gå den 25 minuters långa promenaden i denna blåsten. Det är verkligen mitt värsta väder. Det får regna hur mycket det vill, men blåsten kan gärna ta det lilla lugna för min del. Vilka håller med mig?

Annars blir det strycksele i helgen igen. Tredje helgen i rad (lyx). Min käre pojkvän ska nämligen predika där på söndag, så vi passar på att utnyttja hela helgen där. På fredag är det mitt lovsångsteam som ska ha lovsången igen. Känns alltid lika kul även om det innebär mycket arbete. (kul arbete)

Jag känner att idag hade jag inte så mycket att bju på på bloggarfronten... sedan har jag lite småbrottom också. Så ni ska få en filmsnutt att glo på istället :) Mycket nöje! :)