Älskade mormor.

Jag har dragit söderut med mina härliga föräldrar. Vi har flytt vardagen i norrland lite för att för en liten stund njuta av stillheten och semestern i vårat pardis -Blekinge skärgård. Det enda stället som jag haft hela mitt liv. Dock bara på sommarna, annars har ju får familj flyttat lite omkring i Sverige. Men Sturkö (en ö utanför Karlskrona) har funnits kvar. Precis som min underbara mormor. Men åren har tagit henne lite med sig märker jag nu. Det är ganska jobbigt att inse. Man tänker gärna inte på det så mycket. Min 91-åriga mormor börjar mer och mer visa både fysiska och psykiska tecken på att hon är mätt på livet. Hon längtar hem till himlen där hon får återförenas med sin älskade Sven -min morfar.
Jag och mormor pratade om himlen idag. Om hur härligt det kommer vara. Hon hade nämligen ett ganska klar dag idag till skillnad från de andra dagarna. Så vi kunde sitta ner hon och jag och ha en liten konversation.

- Visst blir det härligt i Himlen mormor!
- Ja visst blir det det!
- Både du och jag kan springa omkring alldeles friska.
- Ja det blir kul det... (tittar ut genom fönstret) Det blir kul det.



Sedan kände jag att hon var mottaglig för en kram så hon fick två stora varma kärlekskramar och en puss på kinden. Min mormor. Hon och jag har altid haft ett speciellt band. Att hon ska lämna jorden känns så långt bort, men ändå så nära, så konstigt men ändå så narurligt.

Hemma på teg.

Nu är jag hemma på teg igen i min och Annas mysiga lägenhet. Känns skönt! Min medicin hjälper mig verkligen så jag mår bättre och bättre.
Jag vaknade vid nio idag, men jag drar mig fortfarande för att gå upp ordentligt för jag vet att en gigantisk disk väntar på mig med ett hånleende i köket. Så jag njuter lite till av att inte behöva göra någonting.

Igår hade jag och Anna våra älskade tjejer här. Jag och Anna har startat en liten tjejgrupp med tre tjejer i tonåren. Lorina, Marie och så Mille. Dom är helt underbara, och vi har alltid så roliga träffar.

Ett minus med att bo här på teg är att det är så dåliga bussförbindelser. Jag har t.ex. inte träffat Emil på två dagar när denna dagen är slut. Han jobbar hela dagen, sedan hade jag tjejgrupp igår vi 19.00 och han hinner inte gå hit innan han måste vända igen. Idag ska han repa i vännes för han ska vara med och spela på Bengt Johanssons norrlandsturné. Så idag träffar jag honom inte heller. Hade han bil och körkort var det ju enkelt, bara att svänga förbi, men sedan olyckan i höstas vart han ju av med det, men nu får han det om en vecka :D
Aja, det jag skulle säga var att det finns en risk att känna sig lite instängd här, man kan inte ta sig vart man vill när man vill.
Men det blir ju bara varmare och varmare, så snart känns det ju inte lika jobbigt att promenera in till stan.

Nää fyy, nu hör jag hur disken riktigt hånskrattar där ute åt mig, nu måste jag gå och ta tag i det innan det blir ännu värre :)

Puss och kram :) /Stina