Jag älskar älskar älskar älskar dig!!!!
Jag har nu pratat med Emil två ordentliga ggr via skype. I söndags och i tisdags! Det var verklig lycka! Jag fick se honom jättebra! Jättebra bild verkligen. Jag kunde se varenda blinkning och varenda ögonrörelse. Så när jag satt där med han framför mig på dataskärmen kändes det nästan som att han var där. Det var jättebra ljud också! Det fick mig att tänka på hur sjuuukt lyckligt lottade vi är! För 10 år sedan hade vi kanske fått nöja oss med brev... och sedan att synka det... det hade blivigt typ ett brev i veckan. Men tänk nu... nu kan jag bara skicka ett sms till honom när jag vill och känner för att berätta för honom hur mycket jag älskar honom. Nu kanske inte han kan svara alltid, men han får ändå veta hur jag känner för honom! Vilken välsignelse att leva i nutiden med tanke på läget. Tack Gud för all utveklad teknik!
Emil är iaf RÅSNYGG dom vanligt! Han har blivigt jättebrun! Som en pepparkaka. Sedan har han rakat av sig håret, men det gjorde han precis när han kom så det börjar växa ut igen. Han är världens finaste. När vi snackade var han nyrakad och fin, vilket resulterade i att jag kunde se hans underbara skrattgropar jättetydligt. Jag höll på att döö... jag kunde typ inte titta på honom...!!! Det var faktiskt jobbigt att se honom utan att kunna pussa honom. Det är ju det jag vill så fort jag ser honom, för jag fylls av sådan lycka att den snyggaste mannen på jorden är kär i mig, och vill ha mig... det är ju ändå ganska sjukt :P
Jag ska börja ett "nytt" liv idag. Jag måste börja röra på mig, och sluta var så beroende av socker. Om jag skriver det här så ni läser det så får jag ju lite mer press på mig. Nämen jag är så trött, har aldrig riktigt återhämtat min styrka sedan innan jag blev sjuk i höstas, och den får jag inte tillbaka om jag inte rör på mig och taggar ner på godiset... så... med vacklande ben ska jag börja gå ut och gå... ca 40 minuter per dag, det behöver min mage. Nu när jag skriver är jag råpeppad för jag älskar att gå ut och gå, men det kommer bli släppet kämpigare när jag kommer hem och är så trött att jag bara vill slänga mig på soffan, men man måste bita i det sura äpplet någon gång!
Tomrummet i mitt hjärta efter Emil blir större och större. Fast samtidigt mindre och mindre. För även om vi inte är tillsammans fysiskt, så fortsätter våran relation att gro psykiskt. Jag älskar Emil mer och mer för var dag... det är konstigt egentligen hur det kan vara så. För just nu känns det inte som att jag kan älska honom någe mer. Men jag vet av erfarenhet att, idag älskar jag honom mer än jag gjorde igår, och imorgon kommer jag älska honom mer än vad jag gör idag!
Jag älskar dig Emil! /Din Stina <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar