onsdag 31 januari 2007

Hela min vecka är gjort!!!


ÄLSKLING!!!

För ca fem minuter sedan så ringde han! känslan jag fick när jag såg att det var Emil som ringde går inte att förklara! Jag vart chockad, haha. Jag kollade på telefonen i kanske fem sekunder innan jag svarade, och när jag väl svarade började jag gråta. Haha bra jobbat Stina. Emil bara "Men älskling hej, blev du rörd? Det är kul att höra att du är så kär" hahaha. Han sa det jag behövde höra för att fixa kvällen och morgondagen. Han sa att han älskade mig, äktheten när han säger det har jag aldrig hört från någon annan människa. Han sa också att han saknade mig hela tiden och tänkte på mig jämt. Då kan jag slappna av, för då vet jag att vi är på samma "mentala plats" (oj, flummigt lät det :P) i stort sätt hela tiden varje dag.

I 17 minuter fick vi prata innan de nypåfyllda pengarna på telefonen tog slut. Vilka härliga 17 minuter alltså! Nu orkar jag lite till!

Jag var bara tvungen att skriva om detta fantastiska ögonblick. Och därför slog det mig nu precis på vilket sätt detta är nyttigt. Tänk vad man lär sig att uppskatta lite! 17 minuter med Emil gör nu att jag klarar mig i kanske två dagar utan att deppa ihop helt. Men i vanliga fall hade jag krävt så mycket mer. Då hade 17 minuter på två dagar varit rena terrorn. Man lär sig verkligen vikten av varandra, och på vilket sätt man ska uppskatta och ta vara på varandra! Emil jag älskar dig! Jag saknar dig.

För tillfället är min känslovåg på det högre stadiet. Vi får se vart det bär av imorn, man är ju ett hormonbarn nu för tiden! :)

Emil, jag älskar dig! Du är min, jag är din. Jag längtar efter dig! /alltid din

Man kämpar på...


Onsdag.

Det tar ett tag innan man kommer in på den nya avdelningen på praktiken. Personalen på förra avdelningen kom jag ju så väldigt bra överens med och dom var verkligen öppna och goa. Denna personalen är minst lika go, men det tar säkert bara ett tag innan man kommer in i arbetsuppgifterna, vart man behövs o.s.v. Jag hatar att känna mig som en menig prao-elev, som bara sitter och tittar på. Men på denna arbetsplatsen så är det så speciella förhållanden, så jag ahr verklgien ingen aning om vart jag behövs eller vart jag inte behövs, det är svårt att veta. Ungdomarna är ju väldigt speciella och varje elev har särskilda speciella behov, och varsin lärare... så jaa, det blir lite svårt ibland.

Nu har jag inte hört från Emil sedan i måndags. Det känns. Det är så tråkigt att dom inte har internet där borta. Dom har ju så fullt upp så att han kan skicka mail innan han går och lägger sig skulle göra att vi kunde ha kontakt mycket bättre. Det är ju så svårt att ha kontakt på dagarna när båda har fullt upp. Det känns, för jag saknar dig. Jag saknar dig Emil!

Annars ska jag försöka söka jobb inom vården idag. Jag behöver helgjobb, och ev. jobb som kontaktperson några ggr i månaden. Då skulle jag få ihop det ekonomiskt till resan. Be gärna till Gud för att det ska lösa sig! Det skulle jag verkligen uppskatta! Gud är en rakt igenom god Gud! Tänk vad har är beredd att ge en om man bara är villig! helt sjukt!

Emil är min prins! Jag älskar dig! /din

måndag 29 januari 2007

En vecka senare...


Jag vill göra mitt liv till en lovsång till dig
där var ton ska en hyllning till dig bära
Och i dagar av glädje och dagar av sorg
vill jag leva var dag till din ära!


En vecka... nu har det gått en vecka. Jag pratade med alexander igår på msn (som också har sin nyblivna flickvän i khon kaen i Thailand) och båda två kände verkligen att det var så jobbigt att det bara gått en vecka. Man känner verkligen att man kämpar på jättebra och är flitig, man vill ha lön för mödan liksom. Så har det bara gått en vecka, när det känns som om det MINST har gått en månad... men som sagt, det är väl de första veckorna som är jobbigast innan man hunnit vänja sig!

Annars så är det en alldeles utmärkt dag idag (under omständigheterna), jag fick nämligen ett mail av Emil idag ^^ Jag vart så glad. Jag visste att jag skulle få det idag, så på morgonen på praktiken var jag helt pirrig och åt nästan inget till lunch för jag ville ha lunchrast så jag kunde gå till bibblan och kolla mailen. Han har också uppdaterat sin blogg. Det känns så underbart skönt att han trivs där. Han verkar verkligen njuta på många olika sätt. Samtidigt som det känns skönt att han saknar mig lika mycket som jag saknar honom. Min fina prins! <3

Ikväll bär det av till syrran på myskväll tillsammans med Anna, Robert och deras lilla Ewon. Det ska bli så mysigt, det var så länge sedan jag träffade dom. Jag ska sova över där sedan också.

Imorn är jag ledig från praktiken för jag ska på undersökning på sjukhuset. Känns inge kul att ha med sjukhuset att göra på något sätt när inte Emil är här. Jag vill att han ska vara här nu och följa mig till sjukhuset och hålla mig sällskap, och höra han säga hur arg han är på sjukhuset som proppar i mig massa onödigt starka mediciner, och se hur hans gulliga upprörda ansiktsuttryck, förväntar sig ett lika upprört ansiktsuttryck tillbaka från mig. Istället tittar jag bara på honom och ler, och kanske eventuellt pussar honom på kinden och säger hur söt han ser ut. Han borde bli mer irriterad då tänker man, men det blir han inte. Möjligen säger han "Du bara skrattar du" med ett leende på läpparna och pussar mig tillbaka. Min fina Emil! Jag saknar dig!

Halva jag är i Thailand med Emil, medans andra halvan är i Sverige och kämpar mot och i vardagen. Så blir det ju när kärleken befinner sig långt bort. Men folk är såå snälla mot mig! Flera stycken ringer mig och kollar hur jag mår, vad jag gör, och om jag vill hitta på något. Det kallar jag omsorg det! Ni är så fina, nu vet vilka ni är!

Emil, du är den bästa! My hero!

söndag 28 januari 2007

Slappdag...


Idag har jag tagit det lugnt, sovit länge och glidigt mycket!

Jag är så sjuuukt trött. Det känns som om detta är första dagen jag får andas ut efter allt som har varit ansträngande både fysiskt och psykiskt. Jag har haft ett ganska hektiskt schema, särskilt den senaste veckan. Jag har inte andats ut ordentligt sedan Emil åkte. Men nu gör jag det. Det känns ändå ganska bra. För inom en snar framtid väntar jag på ett långt mail från Emil. Vi har hörts av via sms och små mail. Och enligt honom ska jag få ett mail idag... men vi får se. Det gäller att inte ha för höga förväntningar när ens kärlek befinner sig i stort sätt på andra sidan jordklotet ;)

Annars känns det som om detta kommer bli en ganska soft dag. Får se om jag tar och hittar på något sen. Jag ska iaf plugga lite och skriva mer på en artikel.

Men hjälp för första gången sedan jag skaffade denna bloggen vet jag inte vad jag ska skriva... myket märkligt. Antar att jag är ganska tom i huvudet för tillfället. Men det får man väl också vara så jag väljer väl att avsluta denna dagens inlägg i min blogg här.

Emil, du är min skatt! Jag älskar dig sååå mycket. Du finns alltid i mina tankar och böner. Du är med i allt jag gör! PUSS /din

fredag 26 januari 2007

Dagen efter "rövdagen"...


Vill inleda med att säga, TITTA PÅ HONOM, drop-dead-gorgeous! Det smilet alltså... m-m-mm...

Igår hade jag och Elina en "rövdag" (ursäkta uttrycket känsliga läsare)Det gick ut på att jag sms:ade henne under praktiken och skrev "Tung dag, tung dag". Som svar fick jag något i stil med "Stina, vi hoppar denna dagen, drar till Ersboda, jag hämtar dig på vanliga stället om 25 min...". Det fantastiska fina fiket vi valde var Mc donalds. Dom hade inte ens dom dära dounut'sen. Så Elina fick ta en torr chockadmuffins och jag tog en cheeseburgare. Vi snackade om killar (dom två vi har i våra liv, Joel+Emil) Sedan drog vi till rusta och Elina vart helt salig. "Alltså, jag ska för tjyven börja åka hit och handla oftare, varför är jag aldrig här, vi är aldrig här, det är ju så sjukt nära, hit ska jag oftare", den komentaren hörde jag ca 20 ggr under den rustavistelsen. Hon skulle prompt gå på alla avdelningar, fast hon inte var intresserad av hälften egentligen. På rusta vände henns rövdag iaf ;)

När vi kom hem till henne så började vi vika tvätt. Det var skoj. Jag fick se alla deras kläder och se några baby-kläder. (Lycka är att du kommer under mars månad bebben!!) Sedan ville jag lyssna på några låtar som Emil och Joel spelade in innan han åkte. Jag satt och lyssnade på dom, sedan däckade jag sittandes i deras soffa, vaknade av att de hade gjort mat, sedan åkte jag och Joel tillsammans med Johan på musikträf i kyrkan.
När jag kom hem var jag på jättedåligt humör och fick ett utbrott pga att godiset var slut. Tur att mamma och pappa har förståelse för mig, och tur att det är en ny dag idag :)

Idag väntar det tjejkväll hemma hos mig. WOHOO! Det ska bli såå kul! Veckans höjdpunkt verkligen. Alla mina brudar kommer hem till mig och några sover över! Yes! Ska bli så kul att bara vara med dom, prata med dom, äta med dom, skratta med dom. Tur jag har er! Dom fick nämligen ett tröstningsuppdrag av Emil innan han for, så Angelica bjöd in alla tjejerna hem till mig på tjejkväll ikväll, vilken bra idé Angelica! Där får du en guldstjärna i kanten av Emil!

Hoppas internet löser sig snart för er där nere i Thailand! Jag vill ha ordentlig kontakt med Emil nämligen. Prata länge. Jag är säker på att han redan har upplevt massa saker. Jag menar, ett nytt land, en ny kultur... daah?
För övrigt så verkar det som att vi åker till påsk istället, vilket känns smidigare med tanke på att jag är ledig då. Nu är det bara pengarna som ska in. Men det löser Gud! Det vet jag, jag har ju bett för det, så det kommer lösa sig!

Emil, jag ber för dig när du sover och jag är vaken. Jag ber att du ska få sova gott, drömma bra och vakna glad och förväntansfull. jag ber för dig nästan ständigt! Jag älskar dig darling. Du är min, jag är din. PUSS

torsdag 25 januari 2007

Höjdpunkten på dagen...



Praktik, rutiner, uppbokning...(sötnos)

Nu tycker jag att dom ska fixa internet där nere... jag börjar bli otålig. Jag vill prata med honom om alla detaljer som finns. Jag vill veta hur det luktar, vad den godaste maten du ätit hittills var, hur mycket billigare kläderna är där, ifall han har bränt sig i solen något, m.m. Ha ett långt samtal. Tänk vad nice det ska bli!
Men när det gäller internet så har jag aldrig för stora förhoppningar. Emil sa idag eller imorn. Men jag vet hur segt det brukar gå med internet, så jag har räknat med kanske 1-2 veckor, vilket känns drygt, men då hoppas jag på en positiv överraskning! :)

För övrigt har det bara gårr fyra dagar.... fyra dagar!! Detta är fjärde dagen utan Emil. Nog för att alla har varnat mig för att de två första veckorna är segast, men hallå allvarligt, fyra dagar? Jag fick en chock när jag kollade i min kalender. För fyra dagar sen bara så sa vi hejdå på flygplatsen, det känns minst som en dryg vecka sedan. Jag är inte knäckt, det var bara en liten dryg påkommelse. Annars tycker jag att jag klarar mig ganska bra själv. Visst så hade allt varit lättare om Emil var här, men som sagt detta är nyttigt, jag behöver prova på att stå på egna ben för första gången sedan jag flyttade hit. Jag har alltid haft någon annan att luta mig mot. Den ene har avlöst den andre. Men det som är tur är att jag har ju fortfarande Emil kvar! TACK GUD! Han är underbar. Min fina Emil, jag blir så glad av att tänka på honom, tänk att han är min, m-m-mm! What a blessing!

Idag väntar det artikelskrivning, notsökande, och musikträff. Att strukturera dagarna är bra, ha ett schema. Emil finns ändå med i allt jag gör. Då är det ju lika bra att jag gör nått nyttigt :) Tänk vad jag älskar denna människan. Jag älskar dig Emil! (L)

Nu ska jag iväg och ha musik med ungdomarna på jobbet. Dom är så härliga! Jag saknar dig Emil, jag tänker på dig jämt! Du är bäst! Massa pussar! /din

onsdag 24 januari 2007

Always on my mind...


Denna dagen hade nog den bästa start den kunde ha!

Jag låg i min säng halvt vaken och väntade in de tre minuterna jag hade kvar av min snooztid. Då ringer telefonen. Vem ringer nu tänker jag, när jag kollar på telefonen går en ström av värme igenom min kropp. EMIL! Jag vart jättechockad, men ack så glad! Det var så skönt att höra hans röst igen! Han var framme där nere nu. Det var typ +25 i skuggan, jättegod frukt och väldigt fint boende! Jag hörde på hela han att han verkligen mådde bra. Det kändes verkligen skönt!

Att höra han säga att han saknar mig galet, och att han älskar mig mest av alla det har gjort att jag skinigt som en sol hela förmiddagen. Vi pratade i max kanske fem minuter, men ojojoj vad dom minutrarna betydde mycket. Det bästa är att jag har ett till samtal att vänta i eftermiddag innan han ska sova. Ojojoj, idag känns det lite lättare. Jag vet att han är där framme nu och att han mår bra. Tack Gud för att du varit med Emil och hans kompisar på resan!

Alldeles strax ska vi iväg och bada med jobbet. Det ska bli roligt, jag har inte varit i vatten sedan i sommras. Och bada som är så härligt ^^
Jag ska iväg och klippa Palle efter badet, sedan bär det av till Johan och Hanna. Det kommer kännas konstigt att Emil inte är där... Men mysigt ska vi ha ändå.

Saknaden av Emil går i vågor. Jag saknar honom verkligen HELA tiden tänker på honom jämt, och lika mycket hela tiden, bara det att det blir mer och mer för var dag. Men det som går i vågor är sättet jag saknar honom på. Ibland kan det verkligen vara pest och pina. Verkligen! Och ibland behöver det inte vara med så mycket sorg, för jag tänker på hur mycket han komme få uppleva där nere, och jag här uppe, och hur nyttigt det är för oss. Men baby, jag saknar dig och vill vara med dig nu! Idag har det gått lite lättare än igår med tanke på att jag blev väckt av dig imorse ^^ Dagen kunde inte ha börjat bättre!

Jag älskar dig galet mycket Emil, det är du och jag helt enkelt! PUSS

tisdag 23 januari 2007

Tiden fortsätter...


Nu börjar det kännas mer och mer, Emil är inte här. Men jag har verkligen bestämt mig för att jag ska försöka må så bra som jag bara kan! jag ska inte ge mig själv för många tillfällen till att sitta och deppa. Sakna Emil kommer jag ju ändå göra hela tiden, varför avsätta tid för deppning?
Han har i alla fall fått ett mobil nummer nu där nere som han kan ringa mig för 3kr/min för och sms:a för 1 spänn, det känns rågött! Jag har fått tre sms av honom idag. Han är framme och välbehållen i Bankok nu och väntar på att flyget ska lyfta till Khon Kaen. Förhoppningsvis kommer vi kunna prata ikväll via msn eller skype. Det känns skönt. Även fast det känns helt och hållet onaturligt att vara ifrån Emil, så känns det ändå naturligt att han är där nu. På något konstigt sätt så har man som varit förberedd på det, men det är konstigt för på samma sätt har man inte varit förberedd på det. Jag saknar dig älskling.

Det är så kallt idag så när jag skulle gå från busshållsplatsen till skolan så förfrös jag näsan :O. Den var alldeles vit när jag kom in... läskit, vart är vädret påväg liksom? Jag börjar bli lite orolig för att det inte blir så mycket sommar iår, med tanke på att vintern var så sen. Att bero på sommarn så längtar jag JÄRNET!!! Vilken underbar sommar det kommer bli alltså... M-M-MMM! Din och min sommar blir det. Den bästa någonsin!
Sedan ser det ju ut som att det blir Thailand i vår för mig i alla fall. Slutet på april början på maj; två veckor. WOHOO! Nu är det bara pengarna som ska in och det VET jag att Gud kommer lösa om jag aktiverar mig! Denna dagen har varit ganska tung hittills, men jag klagar inte för jag tror verkligen inte att jag nått botten än!

Emil, du är min prins, jag älskar dig mest! Puss och Kram /Din

söndag 21 januari 2007

Dagen kom ändå...


Ojojoj. Tung dag, tung dag.

Första dagen utan Emil. Jag är på praktiken nu, men jag är inte peppad. Det går ändå förvånadsvärt bra med tanke på den smärtfyllda dagen igår. Det var något av det värsta jag varit med om, att säga hejdå till Emil igår och att släppa hans hand.
jag är inte orolig för oss, eller för vad denna tiden kommer att göra med oss, snarare förväntansfull.
Det jobbiga är bara att jag inte kan skicka ett sms någon gång då och då när jag känner att bara säga hur mycket jag älskar honom, att inte kunna se honom sitta vid datorn i mitt rum och kolla på dåliga filmtrailers och skratta till tårar, att inte kunna hålla honom stolt i handen när man går på stan, att inte kunna skratta åt hans långa och otroligt UTDRAGNA skämt så jag får ont i magen och ber honom att sluta. Min fina Emil :) I'm blessed!

Den här tiden har alltid legat så framför, och man har tänkt "tänk när den tiden kommer, det kommer bli jobbigt men lärorikt.." nu är den tiden helt plötsligt här, det är ingen framtid längre, det är nutid. Det är nu jag måste strukturera min fritid för att inte deppa ihop. Det är nu det är så viktigt att jag verkligen kämpar mig upp ur sängen på mornarna. Det är nu det är så viktigt att sysselsätta mig och att hantera denna tiden så bra det bara går. Älskling vad jag saknar dig redan (L)Det känns inte naturligt att vara ifrån Emil. Det är ju vi helt enkelt, vi ska ju vara tillsammans. Det är det som är jobbigt också. Hela min kropp och själ vet att vi ska vara tillsammans, det blir liksom fel, samtidigt som man vet att det är rätt. Gud är så god! Han hjälper en verkligen, hur skulle jag må och hur skulle allt gått utan honom?

När en person är det första man tänker på när man vaknar, och det sista man tänker på innan man går och lägger sig, då är man helt enkelt kär! Emil, jag älskar dig, jag tänker på dig, och jag ber för dig! (L)