Sedan vi förlovade oss har jag gått på någon slags sparenergi. Jag har gjort både det ena och det andra. Egentligen är jag ju sjuk och det ganska mycket så jag borde ligga i sängen och vila... efter dessa dagar av sysselsättning och pirr i magen är jag HELT slut. Det är med andra ord en vanlig dag för mig, förutom att mitt ringfinger har "bling bling" och att jag tänker på bröllop 24/7.
Jag måste medge att det är en ganska tuff period i mitt liv just nu. Därav det glesa bloggandet, har inte haft ork. Förlovningen med Emil lyser helt klart upp min värld. Men jag är ju fortfarande sjuk, och efter 11 år tär det lite på både själ och hjärta. Ibland, eller väldigt ofta kan jag känna att det inte går att räkna med mig. Jag vill så mycket, men folk kan inte riktigt räkna med mig för man vet aldrig när min sjukdom slår till. En heltidstjänst funkar ju inte för mig, därav är jag ett socbarn :) Man kan liksom inte satsa på mig och mina visioner och drömmar än, för helt plötsligt kan jag bara krascha, och vad händer då? Då måste ju allt arbete börja om, då är det ju lika bra att satsa på någon annan från första början. Och för en sådan som jag som är full av drömmar och mål är det väldigt jobbigt att inte få utlopp för det och få göra allt som är nedlagt i mitt hjärta, pga något som jag inte själv kan råda eller bestämma över.
Jag har inte märkt att folk helst inte vill satsa på mig eller ha med mig, tvärtom. Men det är också det som är så jobbigt, att göra folk besvikna fast jag inte har något val. Jag får helt enkelt hoppas och tro att allt blir bättre med åren som min läkare sagt att det finns en möjlighet till.
Tills dess finns det inte så mycket att göra. Annat än tacka Gud för Emil som alltid finns kvar och är beredd att börja om varenda gång jag "kraschar". Tack Gud för att du sände in Emil i mitt liv så tidigt! Du såg att jag behövde honom. Tänk vilken omsorg du har! Tack!
Nu tänkte jag avsluta med en väldigt humoristisk bild av mig, Emil, och min kära blivande svåger Johan. Denna bild kan man kalla för Stöd ;) En faktiskt väldigt uppmuntrande bild för mig. Jag har verkligen stöd från alla håll och kanter, på massa olika sätt. Det vet jag :D
4 kommentarer:
Vad bra att det blev du och Emil, du känns ju så klockren i Strycksele! Det "stämmer" liksom när man ser dig hos Hägglunds, du hör verkligen hemma där! =)
älskar dig min lilla ...svägerska? säger man så ;) du vet va jag menar/M
Erika: Ja, jag är så glad för det! Strycksele är ju toppen! Vilken bonus man fick med sig! Tack så mycket :)
Mary: Och jag älskar dig Maria! Du är så go, jajjemän, svägerskor kommer vi allt att bli ;)
Älskade sis:
Allt har sin tid, allt som sker under himlen har sin stund. Pred 3:1
Vila i det. Gud leder, vi får bara hänga med, sjuka som friska och "hjälpa till" där vi kan och orkar.
Kärlek Elina
Skicka en kommentar