Tredje april...

Nu börjar nedräkningen...

(Jag älskar det där fotot. Man riktigt ser hur det hänger något i luften mellan oss. Det är taget bara några dagar innan Emil sa att han ville prata med mig... ni vet "the talk". Man kan riktigt se hur laddat det är.)

31 skoldagar, 9 ½ vecka eller 66 dagar kvar nu. Sista och första tiden sägs vara värst. Jag är benägen om att hålla med. Första veckan utan Emil var den mest segaste veckan jag varit med om. Det kändes hela tiden som att det gått längre än vad det hade gjort. Sedan kom jag in i vanemöstret. Jag vande mig att våran relation var så, att den innehöll mail, skypesamtal och sms. Nu börjar jag komma ur tankesättet att det måste vara så, med tanke på att det har gått mer än halva tiden... nedräkningen har börjat. Jag kommer närmare och närmare till hur det ska vara. Vi ska vara tillsammans. Jag saknar honom mer och mer. Jag blir mer och mer kär. Oh baby!

Jag är såå tacksam till Gud ändå över att vi fått gått igenom detta. Hur mycket har man inte lärt sig liksom. Jag behövde verkligen denna tiden till att klura ut ordentligt vem jag är, vad jag vill och vem Gud säger till mig att jag är. Så nyttigt det har varit. I slutet på förra sommarn föll hela min värld ihop. Det jag hade byggt min identitet på bara försvann, bara sådär, helt utan förvarning så var det bara borta. Gud sände Emil i min väg som min räddning! TACK GUD! Men fortfarande fanns vägen kvar som jag var tvungen att gå. Att hitta mig själv och bli säker i det. Under tiden Emil varit i Thailand har min hjärna och mitt hjärta jobbat på högvarv ska ni veta. Och det har varit såå nyttigt. Och både jag och Emil har fått sett hur vi båda utvecklats otroooligt mycket under denna tid tillsammans fast ifrån varandra. Och jag kommer aldrig sluta förundras över hur märkligt det är att man bara kan bli mer och mer kär för var dag. Älska någon mer och mer, känna hur förhållandet bara blir starkare och starkare, när ens kärlek befinner sig på andra sidan jordlklotet än en själv. Min fina, fina Emil!

Han har iaf överraskat mig med att meddela att han kommer hem senast den 8:e juni, vilket innebär att han kan gå med mig på balen! Det kände jag sann lycka över. Och han kommer vara hemma på min student. Jag är såå lycklig, och jag har levt på det i snart en vecka.

Ett annat glädjebesked är ju att jag blivigt moster!!! Till världens vackraste tjej, Milly Wasti Nova Sundholm... alltså OJ, om ni bara visste hur underbart vacker och söt hon är!!! Hon är sååå fin! Milly Sundholm, vilken pärla. Jag är mer än en stolt moster. Jag var hos henne idag. She's adorable!

Det var länge sedan jag skrev här nu. Jag kan inte säga att det är för att jag haft fullt upp... eller jo vad tusan... det har jag ju faktiskt, så jo, jag har haft lite för fullt upp. Men kära bloggläsare tappa inte modet. Jag ska bättra mig!

Jag älskar min Emil! Emil, jag älskar dig! (L)