Tänk att det går egentligen... det är konstigt!
Jag blir lycklig när jag kommer på mig själv tänka på saker som vi gjort, som Emil sagt, eller sett ut, det som gör mig lycklig är att jag ALLTID ler när jag kommer på att tänka på vissa saker och minnen. Vart jag än är så kan jag inte sluta le... haha det kan vara ganska roligt när man är på otippade ställen. Min Emil gör mig så lycklig!
Lägret var heeelt underbart, och precis som jag misstänkte från början så gjorde Gud verkligen något med ungdomarna på lägret. Han mötte dem verkligen, och det var så härligt att se. Det är verkligen en god Gud vi har. Och jag är så stolt över att tillhöra honom. Jesus alltså, vilket mäktigt namn!
Annars har dagen varit ganska seg på "sakna-Emil-fronten". Endel timmar (behöver inte vara hela dagar) så kan allt verkligen kännas kasst. Bara tanken på att det är 3 månader kvar kan vara riktigt tung, sedan kan dagen totalvända. Jag mår oftast bättre om jag sysselsätter mig. Är jag bara hemma är det som upplagt för att vara ledsen, så fort jag är med andra och hittar på saker så går det bra. Och jag är faktiskt väldigt duktig på att sysselsätta mig på ett eller annat sätt.
Tänk när Emil kommer hem alltså... oh baby, jag kommer inte kunna hålla mig ifrån dig! Jag kommer titta på dig exakt hela tiden bara för att få nostalgi över varenda centimeter av ditt ansikte som jag så noga granskade innan du for. Jag kommer lukta på din hals såå länge för att känna att du är där på riktigt och det är inte bara en bild. Sedan kommer jag ta din hand och inte släppa den bara för att känna att du nu kommer stanna hos mig. Min älskling!
I helgen blir det att plugga och skriva färdigt praktikrapporten, samt sova över hos syrran och få lite info om förlossningen m.m.
Jag saknar Emil, hela tiden!
Jag älskar dig Emil, du är min prins! (L) /din alldeles egna Stina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar